Svartalvernas Medecinbod

[Caroline]

Så fort du kommer in i medecinboden möts du av ett tjockt moln av stank. Stanken kommer ifrån alla de tunnor med ingrediencer till olika elexir och läkemedel, varav vissa inte är så värst trevliga.
Du kollar runt bland hyllorna av elexir och ser att de finns i alla regnbågens färger. Du fastnar för ett elexir med en gylende ton när en svartalvsflicka som ser ut att vara i tonåren kommer fram till dig.
- Du har inget bra öga för eliexirer ser jag, det där elexiret skulle bara kunna bota ett litet skrapsår. Det är så enkelt att tillverka att ett troll skulle kunna göra det. Däremot så är det där svarta elexiret en av världens mest effektiva medeciner. Det kan bota nästan vad som hälst!
Du går bort mot kassan där en lång savrt hårig kvinna står och ler. Bakom henne finns en hel väg ful med växter, örter och rötter som kan användas både som läkemedlel och i elexir.


Elexiren kostar mellan 5 kopparmynt för en hel flaska och 10 guld mynt för några droppar. Det finns väääldigt många elexir så detär bara att fråga.
Ingrediencer till elexir och trolldrycker varierar också i pris, beroände på hur sälsynt, krafft fult, eller hur svårt det är att få tag på. Samma sak gäller örter.

[Caroline]

Den svarthåriga kvinnan ler vänligt och sveper med handen över elexirerna.
- Självklart har vi det, vi har alla tänkbara elexir och har vi inte det så kan vi skaffa det. Det elexir du frågar efter är väldigt efterfrågat men jag tror att vi ska ha något kvar.
Hon går bort från kassan och tar neren flaska med ett marinblått innehåll. Hon bär fram den till kassan och tar fram en liten flaska under disken och häller i lite av innehållet. Sen klistrar hon på en etikett och skkriver med en prydlig handskrift. ''kärleks elexir''.
- Varsegod, det blir 1 silver mynt och 2 koppar mynt.

[Caroline]

Flickan höjer huvudet till avskedds hälsning och vänder sig sen mot en tunna med en mycket känslig växt, som hon håller på att sköta om med varsamma rörelser.

[Evie]

Nemi tittar sig omkring med stora ögon när hon klev in i medecinboden. Lukten av tusentals elexir och örter av olika slag sticker i näsborrarna. En svarthårig kvinna står bakom disken och hon liknar henne själv; Nemi är också en svarthårig alv, men hon föder upp bevingade hästar, pegasus kallas det, och hon har en stor respekt för svartalverna i medecinboden. De kunde ju typ allt om de magiska drycker som fanns i Yeli!
- Hej, jag ville mest titta mig omkring! säger hon blygt, men döljer nervositeten bakom ett bländande, vitt leende som hon ger den svarthåriga kvinnan bakom disken. Om det är okej...? Jag föder upp Pegasus och jag brukar resa runt mycket och skulle vilja veta om det finns något slags skydd... Jag stöter på många faror, och mina talanger att se i framtiden är väldigt subjektiva och svåra att kontrollera, tyvärr!
Hon ler snett igen.

[Caroline]

- vill du stärka dina egna förmåger eller hitta något som kan fixa till dina syner bättre? Eller några frön som kanske kan slå ut fiender. Jag är säker på att vi kommer att ha vad du än frågar om.

[Evie]

- Jag skulle vilja vara med förvarnad när fiender kommer, då skulle jag kunna skydda mig själv bättre! svarar Nemi. Hon börjar känna sig mer och mer självsäker igen och stanken sticker inte längre i näsborrarna.

[Lys Sol]

Jag vänder mig omkring i rummet och rynkar på näsan. Usch så här luktar! En annan kund står och pratar med kvinnan. Jag låter dem diskutera ifred innan jag pratar med henne.

Jag vänder mig emot kvinnan och försöker mig på ett leende.

"Jag letar efter trollsopp, och en ört som kallas Vargasvans. Dessutom skulle jag vilja ha ett elexir som får örat att växa ut igen"

Jag ser förtvivlat på henne. Mitt öra på höger sida blev avhugget för några månader sen i strid, och jag var så stolt över det, liksom alla alver. Jag må vara halvalv, men jag tänkte inte gå runt med ett halvt spetsigt öra!

Örten och svampen var till Sirla. Jag önskade att hon hade kunnat gått själv, då hon är bättre på priser när det gäller sånt här. Jag kände mig orolig för att bli lurad, samtidigt som jag verkligen ville ha mitt öra tillbaka.

"En alv med sårad självkänsla va?" skrattade hon och jag drog huvan tätare över huvudet.

"Inte så högt!" fräste jag tillbaka. "Vilket troll som helst hade kunnat veta vem jag var nu!"

"Vem är du, föresten." Tillade jag efter en stund.

Hon skrockade och sade att det var en lång historia.

Flickan som skrattat åt mina kunskaper kom fram igen. Hon beklagade för det där med örat. Jag log vänligt mot henne. De flesta skogsvarelser förstår vilken förlust det är.

"Då så!" sade jag till sist, "ska vi göra upp om priset?"